Bildinlägg
Detta söndagsinlägg kommer inte att handla om senhöstens tråkiga fotbollsresultat eller en sömndrucken elitseriehockey. Inte heller om att jag idag efter 8,5 månaders karantän tog mig an och paraffinerade upp tre par längdskidor (och fick återuppleva vilken TID den sporten tar) eller om dagens fotvrickning i vildmaken som gjorde att jag fick besöka ett coolt hus. Jag kommer inte ens att vara politisk och ta upp eldhärjad skola eller insnöade Vellingebor.
Nej dagens inlägg blir istället ett måste tack vare alla fina Amanda-biler som vill ut till släkt och eventuella övriga betraktare. Here we go!
Något av det första som hände efter senaste blogginlägget en dryg månad bakåt i tiden, var att jag sprang Göteborg marathon. Viss krasslighet gjorde att jag trots skaplig form inte kunde vara med och slåss om segern. Lite synd då min tid från Växjö förra året hade räckt. Vad gör det när man ändå får allra härligaste och bästa priset!? Amanda var med och hejade (nåja, sympatiserde sovande från vagnen) men här är vi hemma igen.
Lilla damen kan väl snart springa själv. Redan vid 2,5 månaders ålder står hon själv - om hon får hjälp med balansen...
Den här glada skötbordsminen vill man ju inte undanhålla någon :-)
En oktoberkväll var hela familjen ute och gick i skogen runt Lilla Delsjön. Mys mys.
Kul att sitta i "gummipottan". Hon ser ut som en liten bebisbuddha!
När vi ändå är inne på lek, se vilken snärt lilltjejen har fått upp i handleden. Ballong på väg!
Vid årets sista höstbesök på landet i Bärfendal blev det storfika med sysslingarna. På bilden fr v Roger, Lillemor, Sofia, Amanda, Ronja, Johanna, Sten och Linda.
Det var frost på morgonen därpå så mamma ordnade fram björndräkten!
En vanlig men icke desto mindre mysig frukostscen.
Kalas kan som synes innebära att man får leka med stora tjejer. Det gick vilt till men Amanda verkade, trots sin lite uppskrämda blick, tycka det var helt okej att agera katapult i sittstol.
TITTUT! Genom köksfönstret kan man spana på den som diskar.
Trots att det var Smålandskavlehelg kunde Yngströms äntligen komma på besök och det hela gick så städat till att Gustav somnade. Det är mysigt att få vara liten ibland även om man är en cool kille.
Den 26 oktober är Amanda-dagen. Sitt livs första namnsdag firade vår lilltjej på det här sättet.
Två dagar senare var det min och Lindas bröllopsdag.
Då tog farmor och farfar hand om Amanda medan vi
var ute på restaurang, Heaven 23.
Har ni sett vad fint vi matchar varandra, Amanda är nästan kamouflerad!
I samband med traditionstyngda Finalloppet (som jag sprungit sen jag var parvel men nu ansett mig redo för gammelklass och tog min tredje raka andraplats i M35) kidnappade vi Andres som gift sig i smyg. Tyckte det var kul med en bild på hela Grupp röd som vi i Chalmersgänget av okänd anledning kallar oss. Det är inte så ofta hela gänget kan ses på en och samma gång.
Tillbaka till väsentligheterna, den här dagen i form av magträning till beskådande av nya favortiten Belino-flickan (det finns naturligtvis även andra leksakstillverkare).
Så underbart skönt man kan ha det. Vinterkoftan hann inte tas av innan John Blund kom och kastade sömn i ögonen och mössa sitter fint på som hos gamla tiders längdskidåkare.
Åhh, vad avslappnad lillgrodan blir efter ett bad!
Linda fyllde 33 den 13 november. HURRA! Jag och Amanda sjöng och fixade frukost på sängen. När lilla prinsessan skulle prova mammas presentmössa kom dock den lilla surläppen fram.
Men titta, den varade inte så länge, klart det är kul att fira mamma!!
På kvällen var det vuxenkalas och faster Johanna kunde göra skojiga djurljud...
... som Amanda och farmor kunde glädjas åt:-)
Har man sett en sån liten cooling!? Värsta inneflickan.
Igår var vi på besök hos morfar. Sorgligt nog är det här man hälsar på honom. Man vill så gärna tro att han kände att han fick finbesök av dessa båda godingar.
Nu kan vi detta va?! Man avslutar kvällen med en sovbild så blir man lugn till sinnet.
Godnatt!
