krillekrocko

Idag kom sommaren till Partille! När jag kom cyklandes hem från jobbet satt min lilla familj och lekte i gruset mellan Brolyckan 13 och 14. Sen blev det nästan 2 timmar i gröngräset med min två tjejer.

Lite seg försommar kanske men för mig gör det inget, våren är tillräckligt härlig för att dra ut på. Jag har nog aldrig haft det bättre än såhär. Igår när jag sprang intervaller i Skatås vårgrönska kom mina små favoriter där på en grusstig och hejade på mig. Dessutom har jag inte farligt ont i varken hälsenor eller vader och förran veckans magsjuka är glömd.

Nu börjar det pratas Göteborgsvarvet lite överallt och idag var jag tydligen med på en stor bild i GT. Den var från förra årets start. Det var väl då jag förnedrades ned i grupp 1a. Där får jag "ståta" i år också. Det stannade visst vid 15 år i elitledet. Träningsmängden har inte varit nåt att yvas över men de pass jag kört har har gått över förväntan. Trots det vill det inte rikitgt lossna så jag gissar att jag hamnar på 78 min på lördag. Dock är vårens mål om ytterligare 2 veckor, nämligen Stockholm marathon. Det är en mycket bättre arrangerad tävling och distansen passar mig bättre. Helsinki marathon i augusti ska bli spännande, kanske kan det bli pers då. Trots sommarens antågande har jag ingen vidare OL-instinkt så kanske det blir en maraträningssommar. Det är roligare än det låter.

Jag skulle ju berätta lite om Holland sa jag senast.
Flygresan gick bra, det var Amandas första men hon tog det som en van resenär.

Kul att flyga!

Här, på Schiphol International Airport, väntar Amanda på att mamma ska hämta vagnen.

Vi blev hämtade på flygplatsen av min gamle antagonist i löpspåren, Fredrik Sturesson (ja han slog mig oftast, men ett par dagar senare skulle jag få tvåla till honom med 38 min på Rotterdams gator :-). Han förde oss till kedjehuset van Polanenpark 364 i Wasenaar, strax utanför Haag.
 
Dagen efter när Fred jobbade på sin rymdsond, var vi på pannkakshus med familjens tjejer Ida, Sara och Annika.


Det var stooora pannkakor!

Sturesson/Bengtssons favoritturistmål var Keukenhof, en blomsterpark med stort blomsterutbud. Parken har bara öppet 2 månader om året! Att vi alla sju kom ut på diverse utflyktmål möjliggjordes av att vi gästfritt fick disponera våra värdars andrabil - perfekt!


Lite svalt i luften men vårprakten gick inte att ta miste på.

Det var också här som Amanda hittade den stora träskon, se förra inlägget.

Att hämta nummerlappar i Rotterdam tog en hel dag. I alla fall om man ska hinna göra en miljonstad med tre små barn och efterhand rätt trötta vuxna.
Holland är, som de flesta vet, mycket platt. Men det fanns ett högt torn som man kunde åka upp i.


Här är vi, lilla familjen med Rotterdam i bakgrunden.

Det blev mycket lek hemma på Polanenpark. Stortjejerna Ida och Sara var jättegulliga med lilltjejen och de lekte bra tillsammans. Kamerabatteriet var inte riktigt laddat så sen blev det inte fler bilder från min kamera.


Sara och Amanda i lektagen.

Maran belv ungefär som förväntat för mig. Dock började det uselt, kändes som jag aldrig sprungit förr. Klumpigt och segt. Det var rejält kallt på mogonen när jag och Fred änlände till Rotterdam en timmer för tjejligan. Så det blev skapligt med uppvärming bara genom att hålla sig ofrusen. Kom igång skapligt och mellan 3 och 18 km fick jag en skön känsla. Sen slog motvinden till, jag tappade placeringar och sugen. Det lilla hopp jag hade att ta mig under 2.50 försvann runt 3 milsmärket då farten började bli klart över 4 min/km och steget obegripligt kort. Då jag, kanske tack vare temposänkningen, klarade mig utan vare sig kramp eller muskelbristning, kunde jag ösa på lite sista 2 km och landade på antändiga 2.51.07. Det placerade mig ett tag på 12:e plats bland Sveriges marathontider under året (och ligger fortfarande på topp 25 på A Lennarts årsbästa lista friidrott.se.). En dåligt förberedd Fredrik fick 3.29 (pers på halva är 1.11 så med lite mer träning kan han nog bemästra även helmaran). Tjejerna stred tappert och hittade smarta genvägar i storstadens larm. Skönt att åka gratis hem på tåget.

Sista kvällen fick var vi på strandrestaurang och käkade grym kycklingfrossa. Ska nog hitta nån bild på det till er trogna trogan läsare. Tills dess: keep shining!

Såja, rätt skönt och nästan busig känsla att plocka ut linserna och bara lägga dem på skrivbordet här vid sidan så de får torka bort. Ja det är 14-dagarslinser men eftersom jag inte tror att min optiker läser min blogg kan jag avslöja att de varit instoppade runt 20 gånger. Inklusive Tiomiladygnet ska sägas. Helgens begivenhet i Finspång, då jag sprang ut kl 02.40 och gick upp två timmar tidigare, kräver uthålliga linser. Det blev inte mitt 6:e Långa Natten-lopp, vad och hälsena satte stopp för det. Först tackade jag ja till denna sträcka som inte bara är en sträcka, utan också en idrottsklassiker. 16,8 km nattorientering är också bland det tuffaste och svåraste man kan ställas inför i idrottsväg.

Målgång för mytiska Långa Natten 2010.

Dock insåg jag att med de vadproblem jag haft, som bl a innebar att jag en vecka tidigare gick ner på 5 km i Lerumsloppet http://lerumstidning.com/nyhet_visa.asp?id=12291&sidnamn=SPORT gjorde att det bara hade varit dumt att chansa och riskera att förvärra skadan. Sprang istället sträckan efter, 9 km natt och det gick OK till min lånade lampa slocknade. Allt blev svart. Ett blekt reservlyse hjälpte mig att snubbla den sista dryga km in till mål.

Ja det var i alla fall skönt att få ut linserna. Nu känner jag mig redan piggare.
Ska gå och lägga mig nu så jag kan vyscha lilla underbara Amanda om/ när hon vaknar inatt. Jag är pappaledig imorn liksom idag. Lilla hjärtevännen är lite sjuk, har kräkts i 5 dar och idag var vi hos doktorn. Det var tydligen ett ganska snällt virus så det gick bra att ta emot besök i form av Andreas och Vera och leka lite lugnt med den sistnämnda i gröngräset.



P g a lillans sjukdom blev det inget Grabbataget i Borås med obligatoriskt Wranebesök idag utan Skatås 8:an på egen hand på 28.21 på lite väl fastande mage. Varvet närmar sig och nästa gång ska jag berätta om vår Hollandstripp.


Amanda och hennes kompis Sara i ett par holländska träskor :-)