krillekrocko

Lägger en mycket trevlig helg till handlingarna. Nu senast hade vi besök av Sankenfamiljen och Nils, snart 2 år, verkade vara förtjust i Amanda och klappade väldigt ömt och fint på henne.  
Amanda verkar trivas bra med Nils och hans pappa Peter (Sanken).

I fredags hade vi Baronenfamiljen på besök, vilket innebar 5 pers och Vera som är 3 månader äldre än Amanda är enligt oss föräldrar en framtida kompis. Än verkar de inte bry sig så mycket om varandra.


Från vänster: Amanda, Andreas (Baronen), Vera, Edvin och Ester.

 I lördags var Amanda med i tidningen. Det stod att hon är underbar och även om det vid närmare nagelfarning kan visa sig vara viss nepotism iblandat i den formuleringen, väljer jag att gå på GP:s linje här.

Mamma läser högt ur morgontidningen.

Frågan är förresten om inte min svartvitrandiga tröja passerat mormors ballong och numera är det allra roligaste man kan se – om du frågar Amanda.

 
Det var länge sen jag var nöjd med två tävlingar på en dubbeltävlingshelg men det hände i helgen. 21:a plats på medeldistans-DM i Guddehjälm (Kungälv) i lördags kanske inte låter så märkvärdigt, men mindre än 4 minuter bakom landslagslöpare som Jonas Pilblad och Marcus Millegård i fin men tuff terräng är jag nöjd med och ett riktigt fall framåt. Ett lugnt och ostört lopp och extra nöjd med att behöll skärpan när klubbkompis Johan Strand som fick syn på mig kontrollen innan, flåsade mig i nacken in mot näst sista. Tog det lugn in mot skärmen fick den och vann t o m den sträckan. Lite mer synd att Johan bommade och därmed missade segern. Skönt at få till det på den kortare och mer tekniska distansen även om jag inte har skogsspeeden som fanns när jag för 16 år sen kom 7:a på distansen. Nu hade jag ingen äldre före mig i listan vilket kan får en känna sig lite till åren J

Detta var också Amandas OL-premiär. Sin vana trogen sov hon sig igenom all dramatik i H21-klassen.

 Idag sprang jag Solvikingarnas Genrep www.solvikingarna.se i Skatås. En rejält kuperad tillställning som bestod av 8:an, en förkortad variant på milen och en grymt backig avslutning på häst- och grusstigar åt sydväst. Banan var enligt arrangörerna 25,4 km och skulle efterlikna Lidingöloppets bana (LL går om 4 veckor, därav loppets namn), vilket jag tycker de lyckades bar med.

Avslutningen var upp från Kärralunds camping till Skatås motionscentral, d v s samma stigning som bilbacken till Skatås men mycket kortare och brantare. Där var benen som bly men det var det värt för strax därefter fick jag mottaga blomsterkvast och jubel. Jag hade nämligen gått segrande ur striden med 3 killar som hade varit mycket jämna hela banan. Höll mig lite bakom på 8:an, flöt mest på där. På milen kände jag mig lite sliten så jag höll igen i uppförsbackarna för att kunna löpa ut på slätan och släppa på utför. Att jag inte kört så mycket kuperat på senare tid samt att min vänstra hälsena inte klarar att fjädra på vid brant uppför, bidrog också till upplägget. Sen var de här tre killarna starkare uppför, så var det men jag var grymt mycket bättre än dem utför. Många pratar om uppförsbackarna på kuperade banor men de innehåller ju faktiskt lika mycket nerförsbackar. Taktiken och fysiken funkade alltså. Jag var ikapp tätklungan efter 14 km, sen följde ett 6 km långt jojjande där jag alltså fick lucka utför som de tog in uppför. Eftersom jag var något piggare även på slätt, kunde jag tillslut mala jag ner mina motståndare och vinna. Den avgörande luckan fick jag efter 20 km men de andra gav sig inte och var bara 21 ,25 resp 64 sek efter. Det var såklart inga topplöpare med men ändå en skön känsla att vinna och ett roligt lopp. Jag hade faktiskt sett fram emot loppet hur konstigt det än kan låta för det var j-igt jobbigt. Min tid blev 1.37.39, vilket borde kunna motsvara en tid runt 1.56 på Lidingö (speciellt om jag inte tävlat dan innan) vilket skulle vara väldigt bra (pers där 1.54.58). Nu hade jag dock inte tänkt springa LL, vilket kanske är synd när jag fick en gratis anmälan på det loppet i pris.

 Såg på Agenda på TV och Reinfelt sa att ”lägre inkomstskatter ger fler jobb”. Han vägrade dock förklara hur han fick ihop den ekvationen. Nä han kunde lika gärna sagt ”jag vill hjälpa mina rika kompisar”. Sedan rapporterades om grymheter mot kvinnor och barn i Afghanistan. En regim som utövar ondska i sin allra fulaste form. ”Det står i Koranen” säger de och mitt förakt mot ett sånt uttalande och dessa handlingar är totalt.

 Klart glättigare är det som vanligt på idrottsfronten. Det är nu tydligt: BK Häcken är bäst i landet i fotboll. Troligen har de inlett spurten för sent, men man vet aldrig, vara 6 poäng från toppen nu.

Dubbelseger i Finnkampen och varje år förundras man hur en enskild landskamp kan väcka sådana känslor. Men kul är det, speciellt att mindre kända, men ambitiösa idrottare får chansen att visa upp sig. Det är liksom lite gulligt.

Apropå TV, Jens Linds ”Stopptid” efter Sportspegeln är så gott som alltid grymt bra. Idag lika målande som alltid om den gudabenådade löparen Gunder Hägg. Han var en sann folkhjälte men diskades på livstid av mycket sjuka människor för att han fick ihop lite pengar på sitt löpande. Han satte 15 världsrekord, men ska man vara lite ärlig: det var världskrig, distanserna var ofta udda och troligen fanns det ett gäng östafrikaner som skulle slå honom om de hade räknats till ”världen” på den tiden.

Skönt att somna efter en händelserik helg!

Jag tror att en blogg lite går ut på att man skriver ofta på den och det kan man väl inte med bästa vilja säga att jag gör. Tidigare har det varit lite som att ropa ut i rymden men det är kul att fler hittat hit i och med Amandas grandiosa ankomst till världen. Och det är ju såklart roligt, så nu får jag allt se till att skriva lite mer och lägga in lite bilder.

Men det finns även lite annat att reflektera över. Friidrotts-VM har börjat och lightning Bolt är otroligt underhållande att se. Et fysikaliskt monster men det som gör honom så populär är att han samtidigt är som en buspojke. Showar och kutar. Det kan bli lite patetiskt när alla de andra muskelknippena ska showa som honom på start. Känns lite tillgjort och visar att även bland dessa atleter vill man vara som coolaste killen i klassen.

Lika cool - ja faktiskt - är Kenenisa Bekele. Han vann 10 000 m igår och han bor granne med Bolt på mars. Eriterianen Tadese låg och tryckte km efter km på 2.35 min/km och en efter en släppte men Bekele sprang helt avslappnat bakom. Efter lugna 3-4 km hade de just över 13 min på sista 5 000 och på det - voila - ett sista varv på 56,2 sek, tack för det. 56,2 ja den lille etiopiern må vara förlåten, det gick ju så fort sista 6 km, annars brukar han lägga sista varvet på 53 sek. Det ska inte gå och ändå gör han det helt avslappnad. Mer om honom efter VM.

Fotbollsallsvenskan är ett sorglustigt kapitel. Sorgligt för att lagen är så ostabila, lustigt för att allt kan hända. Kul med Häcken, men det är ju Blåvitt jag håller på, dock tror jag på som bäst trea i år.

Jag själv åkte till Halmstad och sprang en halvmara på grusstig. Småkuperat bitvis, annars platt. Tyvärr var det busväder med styv kuling och ihållande regn på den väderkänsliga banan utmed kusten vid Tylösand. Stark i början men sen stum ett tag och ångrar att jag inte chansade lite och hängde på en klunga som jag taktiskt - trodde jag - släppte efter 5-6 km. Hamnade lite väl ensam och mitt mål att gå på 1.18 missade jag med 5 sek. 1.19.05 var ändå dryga minuten bättre än på Göteborgsvarvets felmätta bana från i våras. Lördagens bana fick Garmin till 75 m för lång vilket definitivt är inom felmarginalen. Lite synd med allt folk på slutet som gick på stigen. Ännu mer synd var att funktionärerna slarvade bort mitt överdrag. Väntar på det de ska lösa det där.

Amanda och hennas mamma sover nu sött och tyst hör jag. Idag fyllde hon (Amanda alltså) 3 veckor och på BVC vägde hon in på 3202 g, en ökning med 360 g på 7 dar. Gött jobbat min lilla flicka (och min tålmodiga fru)! Nu är hon även helvmetern jämnt.
Här kommer de två senaste veckorna på lite bilder.


Premiärpromenad till Blacktjärn. Fatastiskt idylliskt och skönt - en bra målbild!


Amanda gillar att bada. Alltid lite skeptisk först men sen blir hon helt avslappnad. Babysim nästa!


Sen är det mysigt att bli insvept i en mjuk handduk.


Ett sommarbarn måste ju få uppleva en dag i solstolen. Fats man får ju anpassa, ljus är bra men inte för stark sol när man bara är 10 dagar, så björkens skugga, paraply och barnvagnslift får duga den här sommaren.
Moster>> Ser du vad fint Buxbomen växer i bakgrunden!? Den här varianten blir dock inte mer än en halvmeter.


Ibland vill man bara krypa ihop till en liten boll :-)


Äntligen får Amanda träffa farbror Alexander.


Och inte bara träffa förresten, man kan ju alltid testa att gnaga på honom. Nyckelben är ju inte fy skam. Verkar kittla gott på lillebrorsan.


Många vill träffa Amanda. Här får hon bekanta sig lite med sin kommande kompis (åtminstone innan barnen själva får välja). Hanna och Andreas lilla kan komma vilken dag som helst, sen flyttar de till Sävedalen.


Efter Gotland men innan Amanda var vi på Vinga med familjen Sandström. Jag lovade efter Gotlandsbloggandet att skriva om Vingaresan men hann viss tinte med det. Då var vi där med Johanna, Marrtin och Malte som vi då tyckte var en liten liten plutt. En knapp månad senare träffade vi dem igen...


... och då verkar lille 4 månaders-Malte plötsligt vara gigantisk. Amanda vågar inte ritkigt bekanta sig med honom än.


Här har hon dock hamnat i riktigt säkra händer. Det är Nadja Ahnoff 2,5 år som tar väl hand om henne.

Det var äät för den här natten. Missa inte OL-VM från Ungern på TV imorn!

I tisdags morse klockan 09.02 den 28 juli såg hon dagens ljus, vår lilla Ingo som blev en Amanda! I nästan varje kurs/ föreläsning/ artikel har förlossningen jämförts med ett maratonlopp, och visst, Linda tangerade i princip min tid från Stockholm marathon för två månader sen, men på den tiden hann hon med så mycket mer!

En intensiv förmiddag börjar med att värkar går igång på allvar strax efter kl 06 på tisdagsmorgonen. Egentligen har de nog pågått ett tag för vad jag omtöcknad minns har Linda väckt mig rätt många gånger under natten. Klockan 02 hade vi ringt till BB som försäkrat oss om att det är helt lugnt. Samma besked får vi strax efter 07 men en kvart senare får vi OK att åka in då Lindas smärtor är riktigt intensiva. P-biljetten betalas kl 07.47 och en kvart senare konstaterar en lätt chokad barnmorska att Linda är öppen drygt 10 cm, vilket innebär att min stackars söta fru har bitit ihop nåt helt otroligt under natten. Här pratar vi hög smärttröskel! Det blir alltså bara en timmes kamp inne på BB och Linda var grymt fokuserad, man blir imponerad av dessa krafter!

Efter 70 minuter inne på Östra sjukhusets förlossningsavdelning är det stora ögonblicket inne. Tillsammans med en barnmorska tar jag - helt förbluffad - emot en liten, liten vän som jag ännu inte känner. Nog hade jag på känn att det skulle komma ut en baby och att det inte var en domkraft eller liknande som var där inne i magen, ändå tappar jag hakan när det lilla livet tittar fram. Helt fantastiskt! Efter en snabb titt utbrister jag "Linda, det är en liten tjej" tårar och skratt bubblar ur mig och jag tar tag i henne. Glömmer sånär av det där med att hon sitter fast med navelsträng. Bebisen ser alldeles skrynklig och kladdig ut och jag tar henne innanför min skjorta och håller henne mot bröstet. När jag sitter och bara älskar den lilla skrynkliga och kladdiga tjejen torkar hennes fosterfett in efter hand och ansiktsdragen framträder alltmer och hon är det sötaste jag sett och otroligt len, inte som siden utan mjukare.

Under den närmsta timmen tar personalen hand om min bragd-Linda och jag myser och får en ny bästa vän. Den lilla vännen kom 4 veckor före beräknat leveransdatum och var därför en lite plutt. Hon väger strax efter födseln in på 2 600 gram och är 48 cm i strumplästen.

Här följer en liten bildpresentation av Amandas 5 första dagar.


Här är Amanda bara en timme och hon tror att jag har en mors gåvor.


En trygg modersbarm är bra när man bara är en timme gammal och fortfarande lite tilltuffsad.


Här har familjen fått lämna förlossningsavdelningen och kommit till BB och instinkterna sitter som synes!


Väldigt mysigt och härligt för mina favoriter.


Sovdags första natten.


Efter två nätter hos mamma får Amanda (som just den här dagen fått sitt namn spikat) får hon sova hos pappa. Det var den allra härligaste natt jag varit med om och som synes hade mungiporna mötts på baksidan skallen på mig om jag inte haft öronen i vägen. Riktigt svårt att somna när man kan titta på alla små grimaser, bli hållen stenhårt i lillfingret och få de allra mjukaste råsopar från pyttesmå händer.


Mormor förevigar den glada familjen. Ja två är riktigt glada, en är mest trött och hängig.


Tre generationer tjejer.


Hon har en avslappnad sovställning.


Amanda orkar med stor ansträngning kolla in sina nya blommor.


På sin fjärde levnadsdag har hon börjat klara sig så bra att hon får åka hem. Det visar sig finnas plats att växa i i den nya barnvagnen.


Det bär av hemåt en blåsig fredag.


Och hemma på Brolyckan, DÄR kan man slappna av!


Är det en kyrklig liten fröken måntro? Vad sägs om den här Jesusposen!?!


På lördagen var det dags för stort släktkalas!


Festföremålet sov till en början mest och märkte inte ens att hon blev dubbad till IFK:are av farbror Rikard.


Men efter ett tag blev alla nya röster så spännande att hon tittade upp. Här ligger hon trygg i storkusin Jonathans knä.


Lika tryggt i Ricks knä medan Jonathan och faster Johanna känner efter lite.


En våg är ett utmärkt ställe att sova på.


Dags att fylla fem. Dagar alltså. Kanske har all uppmärksamhet på gårdagens stora släktkalas blivit för mycket. Som den vanaste stjärnan möter hon pressens fotoblixtar med ett bestämt "No pictures!"

Då är det väl bäst att respektera det. För ett litet tag i alla fall. Fortsättning lär följa!